bonusmamma

Jag har varit bonusmamma åt 8 st barn och ser dem fortfarande som en del av min familj.

Har alltså erfarenhet av 4 st mammor.
2 av dem var/är helt underbara och vi har fortfarande kontakt.
Mamman till mina nuvarande bonusbarn är helt ok.
Vi har inte så mycket kontakt, men pratar när vi ses och hennes nya sambo är trevlig.

Den mamman jag ska berätta om nu var mamma till en liten kille på 4 år när jag träffade min dåvarande kille.

När hon fick veta att vi träffades började strulet!
Pappan fick inte träffa sonen på tre veckor.
Hon tog reda på allt om mig. Beställde en kopia på mitt körkort från vägverket mm.
På den tiden kunde man göra så.
Sjukt men sant!!

Första gången jag träffade henne, dök hon upp hos pappan med lilla sonen i släptåg. 
Anklagade honom för att inte vilja träffa sonen mm.
Hon slängde till och med ett paket i huvudet på honom. Allt detta medans sonen såg på.

Mamman gjorde allt för att förstöra för oss, och använde sonen som ett slagträ i sin kamp.
På något sätt fick hon omgivningen att stödja henne i allt hon ville göra.
Hennes mamma och syster gjorde anmälningar till socialstyrelsen om att sonen mådde dåligt när han var hos sin pappa. Utredning efter utredning visade att inga problem fanns...

Det spelade ingen roll för henne, hon fortsatte!
Hon gav sonen en mobil att ta med sig till oss.
Hon ringde ofta på den och sa att hon längtade efter honom och grät varje dag.
Detta sa hon till en 5 åring! 
Är man lämplig som förälder då???

Det tog så småningom slut mellan pappan och mig.

Jag har tyvärr inte träffat sonen efter det... vilket är synd både för honom och mig

Trots att det gått flera år sedan det tog slut. har mamman inte slutat med sina försök att jävlas med mig.
Hon dyker upp som gubben i lådan och lägger sig i där hon kan.
Anklagar mig fotfarande för olika saker.

Hon anser att jag borde kontaktat hennes son.
Tydligen saknade han mig när det tog slut.
Jag hade gärna tagit kontakt, men jag riskerar inte en polisanmälan från henne.


Min reflektion av min egen erfarenhet och från dem jag pratat med om ämnet.
Är det så att många mammor ser en ny tjej som en konkurrent om barnet/barnen.
Varför gör man det??
Borde man inte se alla vuxna som ett positivt tillskott i barnens liv??

Varför är en dagisfröken eller skolfröken mm ok, men inte en bonusmamma???

Kanske handlar det trots allt om pappan??
Att mammorna  som håller på och förstör, inte är klara med relationen till pappan??

Vad mammorna inte fattar när de packar väskan med de fulaste kläderna eller de som är för små.

Det är inte pappan eller nya tjejen som drabbas!!

Det är barnet som gråter och mår dåligt när han/hon måste sätta på sig fula kläder till dagis eller skolan.
Kanske riskera att bli mobbad, frysa mm.

Eller när de försöker hindra pappan från att ha ett normalt umgänge med sina barn.
Att de ljuger om allt möjligt för att vinna vårdnaden

Att som mamma kunna rättfärdiga ett sådant beteende förstår inte jag!

Sluta vara så otroligt egoistiska!!!

K