Hur tror ...
Hur tror jag att barn reagerar när det kommer in en ny tjej i pappans liv?
Alla barn reagerar olika absolut, men innerst inne vill alla ha en kärnfamilj. Minns själv när man var liten att vilken fasa om mamma och pappa skulle skilja sig.
Min sätt har varit att jag ligger väldigt lågt från början. Låter de vänja sig att jag är där ibland. Om de ser ut som de inte vill att man ska finns till så ska man inte ta det personligt.
Det kommer en ny person som ska konkurera om pappas tid.
I mitt fall så blev det att alla 3 kom till mig om frågor som de inte vågade ta upp med pappa eller mamma. Ger man barnen den tid och respekt de förtjänar och inte avslöjar vad de sagt så får man tillit. För om man avslöjar något som de inte vill att man ska säga, vad lär man dem då. Att inte lita på människor? Jag vet inte.
Ska man skämma bort ett barn eller lära dem att de inte bara ska få och få????
Nu kommer det, jag tycker om att skämma bort barnen, men på rätt sätt, tigger de så får de inget, men visst är de roligt att se ett barn bli glad över att få göra en sak som de väldigt gärna vill göra.
Hur ska man lära dem att det är bara inte att få och få. En av tjejerna var 15 år när vi träffades och det var lite svårare att komma henne in på livet. Hon hade månadspeng på 300 kr. Vad kanman köpa för 300 kr inte så mycket. När man är 15 så är det kläder och smink som gäller. För att få 300 kr så var hon tvungen (hemma hos mamma) att rengöra deras kattlåda 3 dagar i veckan. Gjorde hon inte det så fick hon ingen månadspeng. Ska avslöja att det var inte ofta att hon hade pengar.
Hemma hos oss, det började med att när jag kom hem från arbetet en dag så var lägenhet toppstädad. Jag hade inte bett henne att städa. Jag blev så glad, hon såg verkligen hur glad jag blev och den beröm som jag gav henne var mer värd än pengar ( tror jag). Hon fick inte pengar den gången. Efter några dagar så köpte jag en jacka till henne, så när hon kom från skolan så låg ett paket på hennes säng. Den glädjen var också underbar att se.
Visst jag ska erkänna att jag köper ofta saker till barnen men jag ger dem också mycket av min tid. Måste kanske se till att få balans. Inget av barnen har blivit att de tigger, jag vill ha och jag vill ha, för den fungerar inte på mig. Hur jag får fram det vet jag inte, eller så är det så krasst att jag redan köpt vad de vill ha:-)
Alla barn är så spontana och orädda som barn, vad händer efter ett tag? Varför försvinner det? Det ska jag skriva om i morgon. /av M
Alla barn reagerar olika absolut, men innerst inne vill alla ha en kärnfamilj. Minns själv när man var liten att vilken fasa om mamma och pappa skulle skilja sig.
Min sätt har varit att jag ligger väldigt lågt från början. Låter de vänja sig att jag är där ibland. Om de ser ut som de inte vill att man ska finns till så ska man inte ta det personligt.
Det kommer en ny person som ska konkurera om pappas tid.
I mitt fall så blev det att alla 3 kom till mig om frågor som de inte vågade ta upp med pappa eller mamma. Ger man barnen den tid och respekt de förtjänar och inte avslöjar vad de sagt så får man tillit. För om man avslöjar något som de inte vill att man ska säga, vad lär man dem då. Att inte lita på människor? Jag vet inte.
Ska man skämma bort ett barn eller lära dem att de inte bara ska få och få????
Nu kommer det, jag tycker om att skämma bort barnen, men på rätt sätt, tigger de så får de inget, men visst är de roligt att se ett barn bli glad över att få göra en sak som de väldigt gärna vill göra.
Hur ska man lära dem att det är bara inte att få och få. En av tjejerna var 15 år när vi träffades och det var lite svårare att komma henne in på livet. Hon hade månadspeng på 300 kr. Vad kanman köpa för 300 kr inte så mycket. När man är 15 så är det kläder och smink som gäller. För att få 300 kr så var hon tvungen (hemma hos mamma) att rengöra deras kattlåda 3 dagar i veckan. Gjorde hon inte det så fick hon ingen månadspeng. Ska avslöja att det var inte ofta att hon hade pengar.
Hemma hos oss, det började med att när jag kom hem från arbetet en dag så var lägenhet toppstädad. Jag hade inte bett henne att städa. Jag blev så glad, hon såg verkligen hur glad jag blev och den beröm som jag gav henne var mer värd än pengar ( tror jag). Hon fick inte pengar den gången. Efter några dagar så köpte jag en jacka till henne, så när hon kom från skolan så låg ett paket på hennes säng. Den glädjen var också underbar att se.
Visst jag ska erkänna att jag köper ofta saker till barnen men jag ger dem också mycket av min tid. Måste kanske se till att få balans. Inget av barnen har blivit att de tigger, jag vill ha och jag vill ha, för den fungerar inte på mig. Hur jag får fram det vet jag inte, eller så är det så krasst att jag redan köpt vad de vill ha:-)
Alla barn är så spontana och orädda som barn, vad händer efter ett tag? Varför försvinner det? Det ska jag skriva om i morgon. /av M
Kommentarer
Trackback
